publicerad: 2021  
kägel kägeln käglar
kägl·ar
substantiv
[çä´g-] äv. [çä`g-]
1 höjd hos tryck­typ
JFR grad 9
8 punkters kägel
belagt sedan 1725; av lågtyska kegel 'pinne; påle'; besläktat med kagge, kåk
2 vanligen i sammansättn. kon­formigt före­mål
JFR kägla 1
kägelsnitt
belagt sedan ca 1710
3 i vissa ut­tryck och i sammansättn. kägla för spel
SE kägla 2
kägelbana; kägelspel
slå kägel; spela kägel
belagt sedan 1867