publicerad: 2021  
köp köpet, plural köp, bestämd plural köpen
köp·et
substantiv
● det att köpa något; särsk. i större skala
JFR inköp
bilköp; husköp; impulsköp
köp (av något) (åt/till någon) (för belopp)
köp (av något) (till någon) (för belopp)
köp (av något) (åt någon) (för belopp)
ett bra köp; ett dåligt köp; köpet av fastigheten
○ äv. om mot­svarande av­tal eller dylikt
de ville låta köpet gå till­baka
○ ibland oegentligt, utan över­föring av värde sär­skilt i kort­spel
han hade ett högt par på given men gjorde ett dåligt köp
få något på köpet få något gratis ut­över det överens­komnaom man köpte två kostymer fick man skjorta och slips på köpet
på öppet köp med rätt att lämna till­baka varornahon bad att få klänningen på öppet köp
(till) på köpet som extra, till­kommande om­ständighetvanligen negativ: hon förlorade hela reskassan och till på köpet fick hon salmonella
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska köp