publicerad: 2021  
köpa köpte köpt, presens köper
verb
kö`pa
● skaffa sig (något) som sin egendom mot ersättning
MOTSATS sälja JFR betala, byta 2, handla 3
köpare
någon köper något (av någon) (till/åt någon) (för belopp)
någon köper något (av någon) (till någon) (för belopp)
någon köper något (av någon) (åt någon) (för belopp)
någon köper (någon) något (för belopp) någon köper någon adj
köpa mjölk; köpa hus; köpa på kredit; hon köpte en bil av sin svåger; han köpte kläder för 1 000 kronor; köpa hem mat till helgen; hon köpte skåpet billigt på auktion
○ äv. med av­seende på tjänst eller dylikt
köpa arbets­kraft; köpa tjänster som snöskottning och trädgårds­arbete; köpa sexuella tjänster
○ äv. skaffa sig (otillbörlig) för­del med hjälp av pengar
JFR 2muta
köpta vittnen; köpa sig fri
○ ibland oegentligt, utan eg. ersättning sär­skilt i kort­spel
han köpte tre kort till sitt par i knektar
○ äv. bildligt, spec. förvärva kunskap, erfarenhet eller dylikt
dyrt köpta lärdomar
○ spec. äv. var­dagligt acceptera
en lång­sökt förklaring som ingen köpte
belagt sedan 1000-talet (runristad berghäll, Angarn, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform kaubti (pret.), fornsvenska köpa 'handla; köpa; betala'; trol. bildat till lat. cau´po 'handlande; krögare'
köpaköpande, köp
köpa in, köpa upp, köpa ut