publicerad: 2021  
kalv kalven kalvar
kalv·en
substantiv
1 unge till idisslare främst till nöt­kreatur men äv. till hjort, antilop m.fl.
kalvhage; kalvkött; gödkalv; tjurkalv; älgkalv
en ko med sina kalvar
äv. om kalv­kött eller dylikt (som mat­rätt)
ofta bildligt om något mindre (bi­hang) i förhållande till något större, spec. i namn på udde, mindre ö utan­för större eller dylikt
Tjörnekalv
slakta den gödda kalven (för någon) ur­sprungligen biblisktfri­kostigt väl­komna (en saknad person)när deras dotter kom hem från sin lång­resa slaktade de den gödda kalven för henne
som en kalv på grön­bete mycket yster
belagt sedan ca 1300 (Westgöta-Lagen); fornsvenska kalver; gemensamt germanskt ord
2 klen inre lina i vissa typer av tåg­virke och vajer som ger en rundare form men inte ökar styrkan
belagt sedan slutet av 1400-talet (i sms.; (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare)) fornsvenska kalver; av samma urspr. som kalv 1
Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och göra oss glada. Bibeln (1917 års övers.), Lukas 15:23 (ur liknelsen om den förlorade sonen; i citatet ut­trycker fadern sin glädje över sonens åter­komst)