publicerad: 2021  
kantig kantigt kantiga
kant·ig
adjektiv
kan`tig
● som har (skarpa) kanter om före­mål el. (ofta) om kropp(sdel)
JFR hård 2
kantiga, vassa klippblock; kantiga axlar; ett kantigt an­sikte; han är mager och kantig
○ äv. bildligt, spec. ojämn, orytmisk
kantiga rörelser
○ spec. äv. om person, handling eller dylikt osäkert klumpig och ryckig
en typisk ton­åring, lite kantig i sättet; han bockade till ett kantigt far­väl; skriften var av­fattad på ett kantigt språk
belagt sedan 1556