publicerad: 2021  
kista kistan kistor
kist·an
substantiv
kis`ta
1 större, låd­liknande förvaringsmöbel nu­mera mest anv. som prydnad
JFR binge, 2lår
kistlock; kistlås; brudkista; penningkista; sjömanskista
○ äv. bildligt var­dagligt mage
ha ont i kistan; vi måste få något i kistan
(sista) spiken i kistan se spik
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska kista; gemensamt germanskt ord; av lat. cis´ta med samma betydelse; jfr ur­sprung till cistern
2 av­lång trälåda där stoftet av en av­liden person läggs och som sedan sänks ner i jorden el. bränns
likkista
den dödes närmaste vänner bar kistan; kistan sänktes ner i graven
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
3 vanligen i sammansättn. låd­liknande an­ordning t.ex. som under­lag för konstruktion, som fångst­redskap etc.
brokista; hackelsekista; stenkista; ålkista
belagt sedan ca 1520 Peder Månssons Skrifter på svenska