SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 klantig klantigt klantiga klant·ig adjektiv klan`tig ● vardagligt som (ofta) bär sig dumt åt JFR jönsig, töntig någon klantig tjänsteman hade räknat fel så huset blev kraftigt upptaxerat ○ äv. om handling eller dylikt en klantig hantering av ärendet belagt sedan 1960-talet SO Alfabetisk lista klanledare (klan) klansamhälle (klan) klant subst. klanta sig verb klanta till verb klantig adj. klantskalle subst. klantskalle (skalle) klapp subst. 1klappa verb 2klappa subst. Till alla ordböcker