publicerad: 2021
klara upp
klarade klarat
verb
●
äv. fast sammansättn., se
uppklara
kunna lösa ett problem eller dylikt, på ett tillfredsställande sätt
någon klarar upp något
klara upp ett missförstånd; det var flera farliga tillbud, men målvakten klarade upp allt
○
spec. med avseende på kriminalitet
högst en fjärdedel av alla brott klaras upp
belagt sedan 1873
klara uppuppklarande, uppklarning, uppklaring