publicerad: 2021  
klok klokt kloka
adjektiv
1 som har gott förstånd och om­döme
JFR genialisk, intelligent, smart, 1vis
levnadsklok
"Det kan vara bra att lägga undan lite för kommande behov", sade hans kloka hustru
○ äv. försvagat förståndig
det är klokt att vänta lite; att sälja huset är nog det klokaste du kan göra
○ äv. i nekande och frågande ut­tryck som är vid sina sinnens fulla bruk
han kan inte vara riktigt klok
○ äv. om handling eller dylikt
JFR välbetänkt
ett klokt råd
det är inte klokt det är ytterst anmärknings­värtdet är inte klokt att kommunen tänker lägga ner biblioteket
klok gubbe se gubbe
klok gumma se gumma
klok som en bok/pudel/uggla mycket klokhon är klok som en bok och väldigt allmän­bildad
slå sina kloka huvuden ihop se huvud
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska kloker 'klok; kunnig; slug'; av lågtyska klok med samma betydelse; av ovisst urspr.
2 som kommit till klarhet om visst samman­hang
de var lika (litet) kloka som för­ut efter hans "förklaring"
inte bli klok på någon/något inte kunna förstå sig på någon/någothan blir inte klok på det där med aktier och fonder
belagt sedan 1652