publicerad: 2021  
klokskap klokskapen klokskaper
klok·skap·en
substantiv
klo`kskap
● (in­skränkt) klokhet särsk. med tanke på begränsning, jord­bundenhet, fantasi­löshet etc.
JFR förnumstighet
klokskap ut­armar glädjen
○ äv. om mer positiv klokhet något ålderdomligt el. skämtsamt
en kvinna med klokskap för två
○ spec. något ålderdomligt; i folkligt språk, folklivsskildringar och dylikt in­sikt som ligger utan­för den vanliga kunskaps- och fattnings­förmågan i fråga om att bota sjukdomar (med gamla hus­kurer), ut­öva troll­konster m.m.
spå­kvinnans klokskap
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska klokskaper