SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 knagg knaggen knaggar även knagge knaggen knaggar knagg·en substantiv knagg´ el. knagg`e ● träpinne i vägg att hänga något på ○ äv. handtag på lieskaft eller dylikt belagt sedan 1846; sv. dial. knagg, knagge 'liten knöl; handtag på lieskaft; stark människa'; av omdiskuterat urspr. SO Alfabetisk lista knacka ur verb knackig adj. knackning subst. knackvurst subst. knagg subst. knagge subst. knaggla verb knagglig adj. knaggrocka (rocka) knak subst. knaka verb Till alla ordböcker