publicerad: 2021  
konkurrent konkurrenten konkurrenter
kon·kurr·ent·en
substantiv
konkurren´t
● person som konkurrerar med någon; i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighet
JFR medtävlare, rival, uppstickare
en farlig konkurrent; en allvarlig konkurrent
någons konkurrent (om någon/något)
någons konkurrent (om någon)
någons konkurrent (om något)
en konkurrent till någon (om någon/något)
en konkurrent till någon (om någon)
en konkurrent till någon (om något)
några är konkurrenter
de är arga konkurrenter; de är konkurrenter om samma jobb; hon ut­klassade sina konkurrenter i finalen
○ äv. om grupp av personer, före­tag, produkt etc.
konkurrentfirma; konkurrentföretag
före­taget förlorade marknads­andelar till amerikanska konkurrenter
○ spec. (i sport­jargong) om lag, t.ex. fotbollslag
lokalkonkurrent
belagt sedan 1783; till konkurrera 1