publicerad: 2021  
rutin rutinen rutiner
rut·in·en
substantiv
ruti´n
1 sällan plur. skicklighet som upp­nåtts genom erfarenhet
han hade kommit in i jobbet och fått lite rutin
○ äv. om förmåga som blivit mekanisk och där­med mindre intressant
rutinarbete; rutingöra
det mesta arbetet gick på rutin; efter ett tag var det ren rutin att byta blöjor
○ äv. om handling, process eller dylikt som åter och åter upp­repas
vardagsrutin
ett väl­kommet av­brott i den vanliga rutinen
belagt sedan 1757; av franska routine med samma betydelse, till route 'väg'; jfr ur­sprung till rutt
2 ofta plur. fast­lagd procedur som ut­förs mer eller mindre automatiskt i viss typ av situation
rutinkontroll; rutinundersökning; rutinärende; kontorsrutin
rutiner (för/kring något)
rutiner (för något)
rutiner (kring något)
se över rutinerna; på varje arbets­plats ut­vecklas vissa rutiner; för varje nöd­situation finns fasta rutiner att följa
○ spec. i data­tekniska samman­hang
ett dator­system där många rutiner körs sam­tidigt
belagt sedan 1811