publicerad: 2021  
korg korgen korgar
korg·en
substantiv
[kår´j]
● flätad behållare med hand­tag vanligen av något natur­material; att bära i el. för förvaring
korgflätning; korgmakare; bärkorg; cykelkorg; spånkorg; sykorg
en korg (något) en korg (med något)
handmålade korgar; hon packade en korg med mat­säck för ut­flykten; hon kom gående med en korg på armen
○ äv. med ton­vikt på inne­hållet
lunchkorg
○ äv. om annat före­mål som är till­verkat på samma sätt i sammansättn.
korgmöbel; korgstol
○ äv. om liknande före­mål i annat material vanligen i sammansättn.
blomkorg; bröstkorg; hisskorg; linbanekorg; munkorg; papperskorg
○ äv. om den viktigaste, korg­liknande an­ordningen på en basket­boll­plan
få korgen (av någon) få av­slag på sitt frieri (till någon)om man: till slut vågade han fria men ty­värr fick han korgen
ge någon korgen ge någon av­slag på hans frieriom kvinna: flera män friade till Garbo men hon gav dem korgen
lägga alla ägg i samma korg se ägg
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska korgher; av lågtyska korf med samma betydelse; trol. av lat. cor´bis 'korg'; betr. idiomen (från början av 1600-talet) jfr tyska einen Korb bekommen (efter bruket att sända friaren en korg som tecken på av­slag)