publicerad: 2021  
kota kotan kotor
kot·an
substantiv
ko`ta
1 ettdera av de skelett­ben som rygg­raden är upp­byggd av
kotbåge; kotkropp; kotpelare; ryggkota; svanskota
belagt sedan 1587; jfr fornsvenska kota 'ben­knota'; av lågtyska kote 'has, kar­led på häst'; besläktat med kotte, kudde
2 vinklat parti av hästens ben som ligger mellan hoven och sken­benet
belagt sedan ca 1645