publicerad: 2021  
kristall kristallen kristaller
krist·all·en
substantiv
kristall´
1 fast material­typ med plana ytor som atomerna bildar ett regel­bundet, tre­dimensionellt mönster i
kristallbildning; iskristall; saltkristall
bilda kristaller; av­sätta kristaller
○ äv. om mot­svarande före­mål, sär­skilt om ädel­sten och dylikt
bergkristall
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska kristal, krystal; av grek. krys´tallos 'is; berg­kristall', till kry´os 'köld'; besläktat med rysa
2 slipat glas av hög kvalitet som bryter ljus som en kristall
kristallkrona; kristallskål
prydnadsföremål i kristall
klar som kristall se klar
belagt sedan 1734
Kristallen den fina som solen månd skina,
som stjärnorna blänka i skyn. Svensk folk­visa, ibl. kallad Dalvisan (tryckt 1839)