publicerad: 2021  
gods godset, plural gods, bestämd plural godsen
gods·et
substantiv
[got´s]
1 knappast plur. mängd varor som in­går i transport
godsexpedition; godståg; expressgods; fraktgods; resgods
öm­tåligt gods; godset lastas på järnvägsvagnar; en färja med farligt gods
○ äv. med försvagad inne­börd av förflyttning
hittegods; stöldgods; tvättgods; vrakgods
de gömde det stulna godset
○ spec. juridik egendom
dömd att förlora liv och gods; äga gods och guld
○ äv. bildligt om andlig före­teelse
allmängods; fyllnadsgods
tidningen inne­höll mest lättare gods
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska goþs, eg. genitiv singularis av god
2 stor, förnäm lant­egendom förr ofta ägd av adlig person
JFR egendom 2, herrgård, jordagods
frälsegods; fädernegods; jordagods; kronogods
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 knappast plur. material som en vara är till­verkad av vanligen om metall el. keramik
flintgods; gjutgods; lergods; metallgods
gevärets gods hade rostat; sprickbildningar i godset
belagt sedan ca 1695
4 knappast plur. (samman­fattningen av) ett far­tygs tåg­virke för att t.ex. stötta mast el. manövrera segel
stående gods; löpande gods
belagt sedan 1768