SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kuling kulingen kulingar kul·ing·en substantiv ku`ling ● hård vind ca 14–21 m/s JFR storm 1 kulingstyrka; kulingvarning styv kuling; en tilltagande kuling; det blåste en frisk västlig kuling; han seglar helst i kuling belagt sedan 1628; trol. av nederländska koeling med samma betydelse; jfr sv. dial. kul 'frisk vind'; besläktat med kulen SO Alfabetisk lista kulfång subst. kulhål subst. kulhål (hål) kuli subst. kulinarisk adj. kuling subst. kulingstyrka (kuling) kulingvarning (kuling) kuliss subst. kuljärn subst. kulkvarn subst. Till alla ordböcker