publicerad: 2021  
hål hålet, plural hål, bestämd plural hålen
hål·et
substantiv
1 av­gränsad öppning tvärs­igenom (en del av) ett före­mål ofta oönskad, så att före­målet läcker, inte skyddar etc.
JFR hålighet
fräthål; kulhål
ett hål (i/på något)
ett hål (i något)
ett hål (på något)
ett gapande hål; laga ett hål; täppa igen ett hål; det gick hål på strumpan; han stack hål på systerns ballong; de kom in genom ett hål i stängslet
○ ofta äv. om så­dan öppning med viss funktion el. om naturlig öppning
hålstansning; håltagning; andningshål; gänghål; knapphål; nyckelhål
han borrade hål i brädan; pimpelfiskarna fick borra hål i isen; det svarta hålet i vulkanen
○ äv. om öppning som inte når tvärs­igenom, spec. om grop eller dylikt
femte hålet på golf­banan; de grävde ett hål i marken; tand­läkaren hittade inga hål i hans tänder
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för att något undan­röjs
sticka hål på gamla för­domar; peta hål på hans dum­dryghet
finnas många hål att stoppa i var­dagligtfinnas stora ekonomiska behovbudget­överskottet var mycket väl­kommet för det fanns många hål att stoppa i
svart hål av­gränsat om­råde i rymden där gravitations­kraften är så stark att ingen­ting (inte ens ljuset) kan lämna om­rådettermen "svart hål" myntades 1968 av John Wheeler ○ äv. bildligtbudgeten hade ett svart hål på närmare 50 miljarder
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska hul, hol, till hol 'ihålig'; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till urholka
2 håla
råtthål
en diktator som lät miss­handla sina mot­ståndare i mörka hål
belagt sedan mitten av 1300-talet Helsinge-Lagen