publicerad: 2021  
mantel manteln mantlar
mantl·ar
substantiv
man`tel
1 delvis historiskt ett stort ärmlöst ytter­plagg av­sett att om­sluta större delen av kroppen
mantelfåll; kröningsmantel; purpurmantel
○ äv. utan funktion som klädes­plagg
matadoren arbetade frenetiskt med manteln
axla/ta upp någons (fallna) mantel ur­sprungligen biblisktfort­sätta någons verkhan har sedan länge varit landets störste politiker och att axla hans fallna mantel blir inte lätt
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska mantel; ur lat. mantell´um 'kappa; täcke'; jfr ur­sprung till mantilj
2 sär­skilt militär­väsen, teknik om­slutande yta kring något, spec. eld­rör, projektil, kabel m.m.
kabelmantel; kulmantel
manteln till kanonröret
○ spec. äv. om den buktiga ytan på kon el. cylinder
mantelyta
○ äv. (bildligt) om själva värde­papperet till aktie, obligation och dylikt, till skillnad från kupongarket mest historiskt
aktiemantel
○ äv. om ett hudveck hos vissa lägre djur
manteldjur
belagt sedan 1746