publicerad: 2021  
orgel orgeln orglar
orgl·ar
substantiv
[år`j-]
● ett stort tangent­instrument där komprimerad luft strömmar in i pipor av olika storlek och ut­formning vilket möjlig­gör stort ton­omfång och rika möjligheter till variation av klang­färgen; särsk. vanlig i kyrkor
JFR organist
orgelbrus; orgelkonsert; orgelstämma; elorgel; kammarorgel; kyrkorgel; pedalorgel; skolorgel
spela orgel
○ äv. bildligt om något som ger ett samman­satt sinnes­intryck (vanligen synintryck) genom att växla rytmiskt i sammansättn.
ljusorgel; vattenorgel
belagt sedan 1460 (i sammansättn. -makare, som till­namn; (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474)) fornsvenska orga, orgel; av tyska Orgel med samma betydelse; ombildn. av medeltidslat. or´gana, plur. av or´ganum 'orgel'
Tolv män i trä, med skägg, stavar, kors, nycklar, svärd och böcker blevo våra ögons tröst,
medan orgelens vatten sköljer
över sommarens tid, som väntar utan­för porten. Ragnar Thoursie, Skol­avslutningen (i Emalj­ögat, 1945)