publicerad: 2021  
lån lånet, plural lån, bestämd plural lånen
lån·et
substantiv
● till­fälligt ut­nyttjande av något som till­hör någon annan vanligen kostnads­fritt
SE låna 1 JFR 1hyra 1
boklån; hemlån
(till) låns
ett lån (av något) (från någon/något) (till någon/något)
ett lån (av något) (från någon) (till någon)
ett lån (av något) (från någon) (till något)
ett lån (av något) (från något) (till någon)
ett lån (av något) (från något) (till något)
ett lån (på belopp)
tack för lånet; han har boken till låns
○ sär­skilt rätt att förfoga över (någon annans) penningbelopp under begränsad tid vanligen mot ränta
lånebelopp; låneränta; låntagare; banklån; borgenslån; nödlån; smålån; sparlån
ett bundet lån; ett rörligt lån; ett femårigt lån; ett lång­fristigt lån; ett kort­fristigt lån; ta ett nytt lån; amortera (ner) ett lån; lösa ett lån
ett statligt lån på 10 miljoner; lånet förfaller nästa år
○ äv. om det lånade före­målet el. beloppet
lämna till­baka ett lån; betala igen lånet
○ äv. bildligt, sär­skilt ord eller ut­tryck som över­tagits från ett främmande språk
många musiktermer är lån från italienskan
strimlade lån lån i bostads­rätts­fastighet som fördelas som personliga lån till bostadsrätts­innehavarna för att de ska kunna tillgodo­göra sig ränte­avdrag
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska lan, gemensamt germanskt ord, bildat till ett verb mot­svarande tyska leihen 'låna'; jfr ur­sprung till lega 2, leja, län 1
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån. Pär Lagerkvist, Det är vackrast när det skymmer (i Kaos, 1919)