publicerad: 2021  
lök löken lökar
lök·en
substantiv
1 rundad, under­jordisk växt­del med köttiga låg­blad i flera lager på ovan­sidan och bi­rötter på under­sidan hos vissa växter, bl.a. lilje­växter
JFR frö 1
narcisslök; tulpanlök
hon satte nya lökar av hyacinter varje höst
○ äv. med av­seende på den blommande växten
fler­åriga lökar; vårblommande lökar
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren); fornsvenska löker 'lök (som krydda eller mat­rätt)'; gemensamt germanskt ord, ev. med urspr. bet. 'smalt, böjligt blad'
2 typ av starkt doftande växt i familjen amaryllis­växter med kraftig blad­bas och med blommor i flock eller huvud­lik samling; ofta odlad som krydd­växt el. grön­sak
backlök; gräslök; purjolök; salladslök
○ äv. om den i första hand under­jordiska delen som an­vänds som krydda, ofta i koll. betydelse
lökringar; löksoppa; rödlök; syltlök; vitlök
gul lök; finhackad lök; biff med lök; frittata med lök och ost
○ var­dagligt svett­fläck på klädes­plagg; särsk. runt arm­hålan
svettlök
lökar under armarna
(komma) som lök på laxen (komma) som försvårande om­ständighetde var redan försenade, och punkteringen kom som lök på laxen
belagt sedan trol. 400–500-talet (runristad brakteat, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)); idiomet sedan 1688; runform laukaR