publicerad: 2021  
lösen bestämd form lösen, utrum
lös·en
substantiv
lö´sen
1 av­gift för att få ut något som till­kommer veder­börande men måste lösas ut; särsk. beträffande postförsändelse
en lösen (för någon/något) (på belopp)
en lösen (för någon) (på belopp)
en lösen (för något) (på belopp)
brevet var ofullständigt frankerat och där­för fick hon betala lösen
○ äv. av­gift som krävs för att någon ska fri­ges ur fångenskap t.ex. vid kidnappning
SYN. lösensumma
kaparna begärde en lösen på 5 miljoner
○ äv. om av­gift för vissa handlingar ut­färdade av myndighet
expeditionslösen
för­tida lösen återbetalning i för­tid av lånde in­gick en överens­kommelse om för­tida lösen av en säljar­revers
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska lösn, lösen 'fri­givande; frihet; förlossning'; bildn. till lösa; huvudbet. 2 lånad från tyska
2 (hemligt) igen­kännings­ord för med­lemmar i samma grupp så att kännedomen om ordet bevisar till­hörighet till gruppen
SYN. lösenord
vakten begärde lösen innan han släppte in dem
○ äv. bildligt all­mänt accepterad handlings­linje ofta ut­tryckt med slag­ord el. paroll
miljö­medvetande är tidens lösen
belagt sedan ca 1520 Peder Månssons Skrifter på svenska