publicerad: 2021  
ställe stället ställen
ställ·et
substantiv
ställ`e
1 plats ofta med visst inne­håll el. viss funktion
JFR plats 1
badställe; gömställe; rastställe; smultronställe; svampställe; vadställe; övergångsställe
ett ensligt ställe; det ställe där lands­vägen korsar järn­vägen; ett ställe där man vill an­lägga en kommunal idrotts­plats; de letade efter ett vind­skyddat ställe
○ äv. om visst om­råde på före­mål eller dylikt
JFR fläck 2
brottställe; skarvställe
färgen hade flagnat i taket på vissa ställen
○ äv. om hus eller dylikt
lantställe; sommarställe
hon hyr ett ställe ute i skär­gården
○ äv. om in­rättning på viss plats, sär­skilt restaurang
lunchställe; matställe; näringsställe; stamställe
ställets specialitet: ox­filé
○ äv. om spec. del av viss text
bibelställe; lagställe; textställe
ett visst ställe var­dagligttoalettennej, nu behöver jag gå på ett visst ställe
ha hjärtat på rätta stället se hjärta
på ort och ställe se ort
på sina ställen på vissa platser, här och därefter regnet kan det på sina ställen vara risk för över­svämning
belagt sedan 1612; av tyska Stelle med samma betydelse, till äldre Stall 'ställning; plats'; jfr ur­sprung till 1stall!!, ställa
2 i vissa ut­tryck situation
jag skulle inte oroa mig i ditt ställe; hur skulle du ha betett dig i mitt ställe?
○ äv. i ett ut­tryck för att något byts ut el. tänks ut­bytt
han kommer i stället för mig; huset hade luckor i stället för fönster; vill du ha cider i stället (för vin)?
belagt sedan 1632