publicerad: 2021  
laudatur plural laudatur, neutrum
laud·at·ur
substantiv
[-a`t-]
● mest historiskt högsta betygs­grad nu­mera en­bart (någon gång) vid akademiska studier
SYN. berömlig
belagt sedan 1817; av lat. lauda´tur 'han beröms', till lauda´re 'berömma'