publicerad: 2021  
garnityr garnityret, plural garnityr, bestämd plural garnityren
garn·it·yr·et
substantiv
garnity´r
1 utsmyckning ofta runt kanten av något men äv. all­männare
spetsgarnityr
ett garnityr (till något)
servera rätten med färsk timjan eller andra örter som garnityr
belagt sedan 1667; av franska garniture 'till­behör; prydnad', till garnir, se ur­sprung till garnera
2 delvis historiskt ofta i sammansättn. sammanhörande upp­sättning före­mål som ibland fyller en prydande funktion
möbelgarnityr; skrivbordsgarnityr
ett garnityr (av något/några)
ett garnityr (av något)
ett garnityr (av några)
○ spec. om upp­sättning lös­tänder var­dagligt
tandgarnityr
hon skrattade så att hon nästan tappade garnityret
○ ibland äv. om grupp av personer
ledargarnityr
belagt sedan 1729