publicerad: 2021  
lukt lukten lukter
lukt·en
substantiv
● förnimmelse i näsans slem­hinna av förångade partiklar av något ämne; liknande den smakförnimmelse ämnet kan ge i fast el. flytande form
JFR doft, odör, stank, vittring 2, vällukt
luktförnimmelse; luktorgan; luktsensation; röklukt; tobakslukt
lukten (av någon/något)
lukten (av någon)
lukten (av något)
en söt­aktig lukt; en frän lukt; en skarp lukt; en obehaglig lukt av fot­svett; en stickande lukt av lösnings­medel; lukten av kaffe slog emot henne
○ äv. om det som fram­kallar förnimmelsen
blomman har en karakteristisk lukt
○ äv. luktsinne
hunden har fin lukt
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska lukt 'luft; lukt; luktsinne'; av lågtyska lucht 'luft; lukt', sidoform till luft; jfr ur­sprung till loft, luft