publicerad: 2021  
märgel märgeln
substantiv
[mär´j-] el. [mär`j-]
● kalkrik lera anv. som rå­vara för tegel och cement; förr äv. som jordförbättrings­medel
märgelgrav; märgelsten
belagt sedan 1639; av tyska Mergel; till senlat. mar´gila av lat. mar´ga med samma betydelse; ev. av keltiskt urspr.; jfr ur­sprung till utmärglad