publicerad: 2021  
mannamån ingen böjning, utrum
manna|­mån
substantiv
mann`amån
något ålderdomligt otillbörligt gynnande av viss(a) person(er)
JFR väld
mannamån (mot någon)
an­klagas för manna­mån; ingen manna­mån skedde vid bo­delningen
belagt sedan ca 1655; till 1man!! och 2mån!!