publicerad: 2021  
marmor marmorn
marm·orn
substantiv
mar`mor
● typ av hård ådrig kalk­sten ofta skimrande i olika nyanser
marmorbrott; marmorbyst; marmorstod; dolomitmarmor; kolmårdsmarmor
(av/i) marmor
(av) marmor
(i) marmor
en trappa i marmor; mortlar i polerad marmor
belagt sedan 1420–50 (i sammansättn. -sten; (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus))) fornsvenska marmor; via lat. av grek. mar´maros 'stenblock; marmor', med an­slutning till marmai´rein 'glänsa'
Romerska kejsare i marmor. Titel på en av­delning i rese­boken Romerska dagar av Viktor Rydberg (1877)