publicerad: 2021  
mat maten
mat·en
substantiv
(viss mängd eller typ av) nöd­vändiga närings­ämnen i en form som gör dem lämpliga att äta mest om lagad el. iordning­ställd (fast) föda för människor el. vissa högre djur
JFR 1föda
matbord; matkorg; matkupong; matos; matrast; burkmat; färskmat; hundmat
god och närings­rik mat; ett mål mat; laga mat; smälta maten; låta maten sjunka; mat och dryck; chips är ingen riktig mat; tack för maten!
äv. om en­staka mål­tid
ät inte glass före maten; mitt i maten ringde telefonen
ibland med tanke på kostnader för an­skaffandet
ha många i maten
funktionell mat mat med speciellt positiva, fysiologiskt verksamma egenskaperföre­draget handlade om hälso­kost, egen­vård och funktionell mat
få ner maten kunna äta matenhan mådde illa och hade svårt att få ner maten
låta maten tysta mun(nen) vara tyst medan man äternär de var små fick de höra att de skulle låta maten tysta mun
mat för Måns något verkligt fintdet vore mat för Måns om fastighets­skatten av­skaffades helt
vara liten i maten äta litesjukdomen gör att han är ovanligt liten i maten
vara stor i maten äta myckethon är stor i maten och blir sällan mätt
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Veckholm, Uppland); vanligen runform matar (gen.), fornsvenska mater; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till innanmäte, lystmäte, medisterkorv, medvurst, mätt