publicerad: 2021  
modus moduset, plural modus, bestämd plural modusen
mod·us·et
substantiv
mo´dus
1 en språklig kategori som ut­trycker talarens förhållnings­sätt till det ut­sagda t.ex. hans/hennes upp­fattning om dess önsk­värdhet el. trolighet
JFR 1indikativ, konjunktiv, 2optativ
i satsen "om han än­då vore här" står verbet i modus konjunktiv
belagt sedan 1753; av lat. mod´us 'mått; mån; sätt; form'; jfr ur­sprung till modal, moderera, modifiera, modulera
2 filosofi sätt som en före­teelse fram­träder på i mots. till före­teelsens substans
JFR egenskap 1, tillstånd 2
belagt sedan 1786