publicerad: 2021  
nämna nämnde nämnt, presens nämner
verb
näm`na
● kort om­tala något, ofta i förbi­gående, utan an­språk på eg. beskrivning eller dylikt
JFR beröra 2, omnämna
någon nämner någon/något/sats (för någon)
någon nämner någon (för någon)
någon nämner något (för någon)
någon nämner sats (för någon)
många har bi­dragit med viktiga in­satser i projektet – sär­skilt vill jag nämna våra administratörer; hon nämnde inte ett ord om saken när hon var här; Linda, Elin och David, i nu nämnd ordning, kommer med mig; värt att nämna är ock­så att styrke­träning minskar risken för ben­skörhet
ingen nämnd och ingen glömd inne­fattande alla men utan att om­tala någon sär­skildvid tack­tal och dylikt: ett stort tack till alla er som gjorde kampanjen möjlig, ingen nämnd och ingen glömd
inte kunna nämnas på samma dag se dag
belagt sedan 1280-talet (runbemålad kyrkvägg, Anga, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform nemt (perfekt particip), fornsvenska nämna; till namn
nämnanämnande