publicerad: 2021  
näring näringen näringar
när·ing·en
substantiv
`ring
1 knappast plur. ämne som till­förs organism och får den att (fort­sätta att) leva och växa
JFR 1föda
näringsbrist; näringsfattig; näringsintag; näringsrik
växterna hämtar näring ur jorden; de små granplantorna behövde näring; är det någon näring i potatisskal?
äv. bildligt i ut­tryck för främjande
gruppen säger sig hämta näring ur 1970-talets kvinno­rörelse; hans av­gång gav ny näring åt ryktena om en konspiration
belagt sedan slutet av 1400-talet (Schack-tafvels lek); fornsvenska näring; av lågtyska neringe 'under­håll; förtjänst'; till 3nära
2 yrkes­mässig verksamhet för livs­uppehälle i vid mening
näringsliv; jordbruksnäring; rennäring; servicenäring; sjöfartsnäring; skogsnäring; turistnäring
vandringen från jord­bruket till industrin och de övriga näringarna
äv. konkret livsuppehälle
ha sin näring av jorden
åter­gå till näringarna gå till­baka från något mer lust­betonat till att ut­föra nyttig verksamhethon tackade för kaffet och förklarade att hon var tvungen att åter­gå till näringarna
belagt sedan slutet av 1400-talet Schack-tafvels lek