publicerad: 2021  
nåd nåden, efter preposition och i genitivuttr. äv. åld. nåde, nåder
substantiv
1 efterskänkning eller mildring av straff beviljat av myndighet eller dylikt
JFR benådning, förskoning, pardon
de döds­dömda vädjade till presidenten om nåd
○ äv. all­männare barm­härtig behandling
de besegrade hade ingen nåd att vänta
○ spec. i religiösa samman­hang Guds förlåtande kärlek
nådemedel
förlita sig på Guds nåd
av Guds nåde mycket fram­ståendehon var en folkbildare av Guds nåde
ge sig på nåd och onåd ge sig villkors­löstpubliken stortrivdes och gav sig på nåd och onåd in­för program­ledar­parets vits­konster
(i) nådens år se år
låta nåd gå före rätt vara förlåtandenär Posten in­förde nya fri­märks­taxor lät de ofta nåd gå före rätt om brev­skrivare an­vände gamla fri­märken
nådens ordning se ordning
på nåder genom någons barm­härtighetden nya ägaren av före­taget av­skedade alla äldre an­ställda ut­om några få som fick stanna kvar på nåder
synda på nåden synda där­för att man litar på att man blir för­låtendet är inte lätt för en organisation att ge fort­satt stöd åt en före­trädare som hela tiden syndar på nåden
ta någon/något till nåder förlåta någon/någotdet tog flera år innan publiken tog de dopade idrotts­stjärnorna till nåder
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska naþ 'vila; und­fägnad; beskydd; nåd'; trol. av fornlågtyska natha 'vila; hjälp; nåd'; jfr ur­sprung till gunås, nåde
2 något hög­tidligt (yttring av) personlig väl­vilja från (viss) högt upp­satt el. an­sedd person
JFR gunst
nådebevis; nådebröd
konungslig nåd; konungen har i nåder behagat till­dela den besökande stats­chefen Serafimer­orden
finna nåd in­för någons ögon ur­sprungligen biblisktaccepteras av någonbara en av de modernare attraktionerna på nöjes­fältet fann nåd in­för den ungdomliga test­panelens ögon
belagt sedan ca mitten av 1300-talet (runristad gravhäll, Klinte, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform naþum (dat.)
3 formellt, skämtsamt el. ålderdomligt som titel vid till­tal till el. om­nämnande av kunglig el. adlig person
hans nådes tid; lilla nåden; Ers nåd
Hans/Hennes nåd (titel vid om­nämnande av) högadlig, furstlig eller mycket högt upp­satt man/kvinnaHennes nåd var mycket intresserad av spiritism
belagt sedan 1411 brev från Helgeandshuset i Stockholm med begäran om drottning Margaretas beskydd (Styffe)
En nåd att stilla bedja om.
Shakespeare, ur Hamlets monolog (1602, i över­sättning av C. A. Hagberg 1847-51)