publicerad: 2021
nödvändig
nödvändigt nödvändiga
nöd|vänd·ig
adjektiv
●
som inte får saknas i ett sammanhang av visst slag; ofta med föreställning om tvång eller dylikt
nödvändig (för någon/något) (att+verb)
nödvändig (för någon) (att+verb)
nödvändig (för något) (att+verb)
nödvändiga sparåtgärder; en nödvändig tillsats i kosten; det var nödvändigt med mer träning
○
spec. i vetenskapliga sammanhang
logik, matematik m.m.
en nödvändig bestämning; en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning
○
i adverbiell användning äv.
nödvändigtvis
barnen skulle nödvändigt ha glass; om du nödvändigt vill, så följer jag med
ett nödvändigt ont
ett problem som inte går att undvika
Att segla är nödvändigt, att leva är icke nödvändigt.
Efter ett yttrande tillskrivet den romerske fältherren och statsmannen Pompejus (100-talet f.Kr.)