publicerad: 2021  
utgång ut­gången ut­gångar
ut|­gång·en
substantiv
u`tgång
1 var­dagligt det att gå ut särsk. på krog­sväng
SE gå ut 1
först blir det för­fest hos mig och sen blir det ut­gång
belagt sedan 1947
2 väg som leder ut från lokal eller dylikt; ibland en­bart med tanke på dörren, porten eller dylikt
JFR ingång 1
nödutgång; reservutgång
en utgång (till något)
när brand­larmet gick rörde sig alla mot ut­gången
vara på ut­gång vara i färd med att av­lägsna sigkan jag ringa upp dig lite senare, jag är just på ut­gång ○ äv. bildligtrea­plaggen ut­görs främst av förra säsongens kläder som nu är på ut­gång
belagt sedan mitten av 1300-talet (Helsinge-Lagen); fornsvenska utganger
3 vanligen i sammansättn. det att ta sin början
utgångsläge; utgångspunkt
belagt sedan 1935
4 visst, faktiskt resultat av flera möjliga
utgången (av något)
ut­gången av valet är oviss; olyckor med dödlig ut­gång; det är svårt att sia om ut­gången av matchen
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
5 det att ha nått sitt slut särsk. i fråga om giltighet
SE gå ut 2, utgå 4
utgången (av något)
före ansöknings­tidens ut­gång
belagt sedan 1487–91 Ett forn-svenskt legendarium
6 poängsumma som ger del­seger i om­gång i kort­spel särsk. bridge
i robbert­bridge har den sida vunnit som först når andra ut­gång; han bjöd 3 sang, allt­så ut­gång
belagt sedan 1916
7 slut av text­stycke ofta i form av en tom rad
○ äv. om hela text­stycket var­dagligt
på kvälls­tidningen fick man lära sig att skriva korta ut­gångar
belagt sedan 1903