publicerad: 2021  
naturbegåvning natur­begåvningen natur­begåvningar
nat·ur|­be·gåv·ning·en
substantiv
natu`rbegåvning
● med­född begåvning vanligen in­om visst om­råde
naturbegåvning (för något/att+verb)
naturbegåvning (för något)
naturbegåvning (för att+verb)
för att nå toppen i tennis måste man ha natur­begåvning
○ äv. om person
hon är en idrottslig natur­begåvning
belagt sedan 1890