SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
naturbegåvning
nat·­ur|­be·­gåv·­ning substantiv ~en ~ar natur 1 begåvning
Singular
en naturbegåvningobestämd form
en naturbegåvningsobestämd form genitiv
naturbegåvningenbestämd form
naturbegåvningensbestämd form genitiv
Plural
naturbegåvningarobestämd form
naturbegåvningarsobestämd form genitiv
naturbegåvningarnabestämd form
naturbegåvningarnasbestämd form genitiv