publicerad: 2021
nektar
nektarn
nekt·arn
substantiv
nek´tar 
el. nek`tar
el. nek`tar
●
sockerhaltig vätska hos växter som vanligen förekommer i blommorna och utgör lockmedel och energikälla för insekter och andra djur
avsöndringen av nektar står väsentligen i pollinationens tjänst; bin samlar nektar och omvandlar den till honung
○
äv. om råsaft av bär och dylikt
druvnektar
tropisk nektar
○
ursprungligen om en grekisk gudadryck som gav evig ungdom
nektar och ambrosia
belagt sedan 1778; 1615 i bet. 'gudadryck';
av grek. nek´tar 'gudadryck'
