publicerad: 2021  
norna nornan nornor
norn·an
substantiv
no`rna
1 forn­nordisk ödes­gudinna
JFR moira, parce
nornorna var tre: Urd, Verdandi och Skuld
belagt sedan 1712; till isl. norn 'ödes­gudinna'; av ovisst urspr.
2 en enbladig orkidé med en enda stor, ljus- och purpurröd blomma som doftar vanilj; före­kommande i Norr­land
nornan är frid­lyst i Sverige
belagt sedan 1877