SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 nuntie nuntien nuntier nunti·en substantiv [nun´tsie] ● (titel för) påvligt sändebud SYN. 1legat en påvlig nuntie belagt sedan 1621; av lat. nun´tius 'bud; sändebud'; jfr ursprung till annons SO Alfabetisk lista nunnelöfte (nunna) nunneorden subst. nunnestenskvätta (stenskvätta) nunneört subst. nuntiatur subst. nuntie subst. nuppa verb nuspråklig adj. nusvensk adj. nusvenska subst. nutation subst. Till alla ordböcker
