publicerad: 2021
obotfärdig
obotfärdigt obotfärdiga
o|bot·färd·ig
adjektiv
●
ovillig att göra bot särsk. för synd (i religiösa sammanhang)
○
ibland utvidgat (ofta med försvagad, allmänt klandrande betydelse)
obotfärdiga kverulanter; mer eller mindre obotfärdiga stalinister
den obotfärdiges förhinder
se
förhinder
belagt sedan 1541