publicerad: 2021
oförhindrad
oförhindrat oförhindrade
o|för·hindr·ad
adjektiv
●
som inte hindras (av något)
JFR
tillåten
oförhindrad (av någon/något) (att+verb)
oförhindrad (av någon) (att+verb)
oförhindrad (av något) (att+verb)
han ansåg sig oförhindrad att ta emot en liten present av eleverna
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser);
fornsvenska oforhindradher