publicerad: 2021  
olycklig olyckligt olyckliga
o|­lyck·lig
adjektiv
o`lycklig
1 som känner djup sorg och otillfredsställelse om person
JFR 2arm
olycklig (över någon/något/att+verb/sats)
olycklig (över någon)
olycklig (över något)
olycklig (över sats)
olycklig (över att+verb)
han blev olycklig över hennes kyliga brev; hon var olyckligt kär (adverbial); han var olyckligt gift (adverbial)
○ äv. om handling, tid m.m.
hon beskrev sin olyckliga barndom i bok efter bok
belagt sedan 1669
2 som med­för ogynnsamma följder
JFR oturlig
olycklig (i/på något)
olycklig (i något)
olycklig (på något)
genom en olycklig slump blev han placerad bred­vid sin bittraste fiende
○ äv. försvagat dålig, miss­lyckad
olyckliga före­havanden; skrivelsen inne­höll en del olyckliga formuleringar
belagt sedan 1613