SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

orenhet orenheten

o|­ren·het·en

substantiv

o`renhet

● det att vara oren

en stark lukt av sprit och orenhet

belagt sedan 1541

SO

Alfabetisk lista

  oregerlig adj.
  oreglerad adj.
  oregon pine subst.
  oren adj.
  orena verb
  orenhet subst.
  orenlig adj.
  orenlighet subst.
  orera verb
  oreserverad adj.
  oresonlig adj.

  Till   alla ordböcker