SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 oresonlig oresonligt oresonliga o|res·on·lig adjektiv o`resonlig ● oemottaglig för förnuftsskäl när han råkade i affekt, var han helt oresonlig ○ äv. om handling eller dylikt en oresonlig vrede belagt sedan 1842 SO Alfabetisk lista orenhet subst. orenlig adj. orenlighet subst. orera verb oreserverad adj. oresonlig adj. orficism subst. orfisk adj. organ subst. organbrist (organ) organdi subst. Till alla ordböcker