publicerad: 2021  
otid ingen böjning, utrum
o|­tid
substantiv
o`tid
i otid vid fel­aktig eller olämplig tid­punkthan hade för vana att i otid snyta sig hög­ljutt
i tid och otid se tid
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska otidh