publicerad: 2021  
pallra sig pallrade pallrat
verb
pall`ra sig
● vanligen med partikel, sär­skiltiväg, upp förflytta sig dröjande och utan synbar in­riktning mot något mål
pallra sig (iväg/upp) (någonstans)
pallra sig (iväg) (någonstans)
pallra sig (upp) (någonstans)
till slut pallrade sig gästerna iväg; han pallrade sig upp ur sängen vid tio­tiden
belagt sedan 1841; sv. dial. pallra; trol. identiskt med sv. dial. pallra 'pladdra'; ev. av ljud­härmande urspr.
pallra sigpallrande